Nu gör jag läxor som aldrig förr, det är mycket man hinner då man har en massa ensam tid. Det är nog bra att vara ensam ibland, att bara få vara! Det är någonting som jag aldrig haft dom senaste åren, bara fått vara med mej själv. Det är ingenting som jag gillar speciellt mycket, gillar inte att vara med mej själv för då kommer jag alltid på en massa saker att fundera på och tillsist så mår jag dåligt av mina egna tankar. Jag blir lätt rastlös och på dåligt humör, men som sagt är de nog bra att få vara lite med sig själv ibland och ta tag i lite saker. Men nu tycker jag att ensamtid för mig själv det har jag haft nog av, vet nästan inte hur de känns att umgås med den man älskar längre. Hemskt men sant, tiden går så fruktansvärt långsamt att de känns som om de var en evighet sen jag såg dej, sen jag rörde dej, sen jag fick prata med dej. Ja umgås med dej det är de jag saknar mest av allt, ensam är verkligen inte stark!
Ska ta mej en promenad för att ränsa alla tankar och sen blir det mys med mamma vilket är bland det bästa jag vet!
